Jobbig Inlägg Om Fall

Hmm... insåg precis när jag publicerat det att det föregående inlägget inte var något för mig...

Det är nu 3,5år sedan min vän omkom i en tragiskt olycka, men fortfarande är det för färskt i mitt minne för att jag ska kunna tänka på honom, saker som påminner om honom utan att få den där omisskännliga klumpen i magen och känna hur tårarna bränner bakom ögonlocken...

Kanske blir lättare i och med min flytt eftersom jag då kommer bo relativt nära kyrkogården och kan gå dit oftare än nu, och på så vis kanske bearbeta det hela lite. Saknar hans nattliga sms och galna upptåg... Hela hans personlighet och positivism som alltid grep tag och lämnade spår hos alla människor som han mötte runt om i världen.





*R.I.P AndyBoy*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0