I Need SomeOne Special
Mycket händer i mitt liv just nu... i mitt liv, och i det liv som rör hela vår familj... Väldigt jobbigt att vara så långt ifrån alla, hatar det verkligen! My contribution (vad 17 heter det på svenska?!) var att tillbringa nästan 1½ timma i telefon för att lotsa dem rätt till den bästa hjälpen... det var onekligen ett virrvarr...
Kan inte sova, finns ingen chans att komma till ro.. och det är inte utan att jag önskar jag hade någon som låg brevid mig, någon speciell som höll om mig... Någon som lät mig vara orolig och snurra runt i sängen, samtidigt som personen faktiskt *moment 22* fick mig lite lugn(-are) LR åtminstone fick mig att slappna av lite...
Hade inte varit fel...
Har så mycket jag vill säga, men samtidigt vill jag inte blottlägga mig och min familj, främst min lillasyster... *amo la mia sorella piccolina - men är det tillräckligt?*
Något hände i helgen, fortfarande är jag ej helt klar över vad - vet bara konsekvenserna - och min älskade lillasyster ringde mig inte. Ringde mig inte innan det var för sent. Trots att vi gjorde pratade om det förra gången jag var hemma. 'när du mår dåligt så ring mig eller storebror, vilken tid på dygnet det än är. Ring någon innan du gör något som du kommer ångra och som vi alla kommer må dåligt av' Hon ringde inte... känner mig som världens största besvikelse..! Jag är alltså inte besviken på henne, verkligen inte... utan på mig själv. Hur dålig storasyster är man inte, hur kass är man inte i livet när inte ens sin egen lillasyster litar tillräckligt mycket på en för att ringa när hon mår dåligt?! Jag bara undrar... och frågan är om jag ens vill veta svaret på min egen fråga... det gör tillräckligt ont som det gör...
A Presto!
Kan inte sova, finns ingen chans att komma till ro.. och det är inte utan att jag önskar jag hade någon som låg brevid mig, någon speciell som höll om mig... Någon som lät mig vara orolig och snurra runt i sängen, samtidigt som personen faktiskt *moment 22* fick mig lite lugn(-are) LR åtminstone fick mig att slappna av lite...
Hade inte varit fel...
Har så mycket jag vill säga, men samtidigt vill jag inte blottlägga mig och min familj, främst min lillasyster... *amo la mia sorella piccolina - men är det tillräckligt?*
Något hände i helgen, fortfarande är jag ej helt klar över vad - vet bara konsekvenserna - och min älskade lillasyster ringde mig inte. Ringde mig inte innan det var för sent. Trots att vi gjorde pratade om det förra gången jag var hemma. 'när du mår dåligt så ring mig eller storebror, vilken tid på dygnet det än är. Ring någon innan du gör något som du kommer ångra och som vi alla kommer må dåligt av' Hon ringde inte... känner mig som världens största besvikelse..! Jag är alltså inte besviken på henne, verkligen inte... utan på mig själv. Hur dålig storasyster är man inte, hur kass är man inte i livet när inte ens sin egen lillasyster litar tillräckligt mycket på en för att ringa när hon mår dåligt?! Jag bara undrar... och frågan är om jag ens vill veta svaret på min egen fråga... det gör tillräckligt ont som det gör...
A Presto!
Kommentarer
Trackback
