pingvinprincipessa

Anledningen till att det inte kom några inlägg gällande stämningen på jobbet eller den situation som chefen har försatt flera av oss i, är helt enkelt för att jag inte känner för att dra fram fler aggressiva och ledsna känslor än nödvändigt - nu när en individ på kundtjänst (av alla ställen) fick mig att känna lite glädje i magen =)

Men tro mig, de kommer... behöver verkligen få skriva av mig!

Det ska bli skönt att få träffa familjen i helgen - och lyxigt nog under flera dagar i sträck - och då få avregera sig lite, och få feedback. Det tråkiga är dock att jag redan vet vad de kommer säga. Detsamma som de sagt de senaste 2 åren 'säg upp dig & sök nytt jobb'

Enklare sagt än gjort. Dels så trivs jag i min nya hemstad, och dels så jag tycker så mycket om min ena kollega - och hela hennes underbara familj - att jag numer (sedan länge tillbaka) ser henne mer som min vän än 'enbart' kollega, och vill inte flytta långt ifrån dem! Hur ska jag klara mig då lixom? Jag tror tyvärr inte att hon vet hur mycket hon, och familjen, betyder för mig - men jag hoppas innerligt det. *tusen röda rosor till er*

Sedan är det faktiskt så - många arbetssituationer till trots - att jag trivs kalasbra på mitt jobb, och har dessutom roligt när jag utför det, och jag vet att (tyvärr) många inte är alltför bortskämda med den biten.

Samtidigt så skulle jag givetvis gärna vilja ha ett mer stabilt arbete, där man slipper få känsloutbrott, eller jobba 170timmar på ca 2veckor. Dessutom hade jag inte tackat nej till att vara betydligt närmare hela min familj och mina vänner där 'hemhemma'

Men - vem har sagt att det ska vara enkelt?

Missförstå mig rätt, jag klagar inte - jag bara sätter ord på situationen jag befinner mig i just nu...

A Presto!