Stor Känsla, Medlidande
Jag har börjat följa en blogg - vet faktiskt inte hur jag hittade den från början - som handlar om en ung tjej som för tillfället befinner sig i Rom som nybliven au-pair. Det är ju inte utan att man får flashbacks och minnen som strömmar, good as bad.
Hon har bara varit där i ca 2-3 veckor men det strular lite eftersom familjen som förutom en liten 2åring har en helt nyfödd och tydligen inte kände att detta funkade för dem. Hmm... min fråga är ju lite av sorten; det var ju ingen överraskning att de skulle få tillökning, och samtidig är det troligtvis en stor orsak till att de faktiskt skaffade sig en au-pair. Men hon sen började se sig om efter annat funderade de en vända till och kom fram till att det kanske skulle funka ändå - men än är inget bestämt. Så länge för hon iaf bo kvar hos familjen... snällt, LR hur? *sense the sarcasm* Jag har stort medlidande med henne.
Men som sagt, inte utan att man får minnen tillbaka. Åkte ju själv som au-pair till just Italien, ensam utan att ha någon stor organisation i ryggen. Familjen kunde ingen engelska, och själv var jag ju där för att lära mig det italienska språket. Det var inte alls som jag tänkt mig LR som jag hade fått berättat för mig, men jag var envis - våga vägra åka hem lixom =) Dessutom var ju inte internet lika socialt och utbrett på samma sätt som nu, så att hitta andra i min situation var omöjligt. (hade facebook funnits i samma skala då som nu hade jag blivit medlem direkt!) Jag hade varit tacksam för en enda au-pair någonstans i landet, gillar faktiskt tåget i Italien så det hade varit ok för min del att åka runt lite på helgerna när jag var ledig.
Ja, just det jag är avundsjuk på all ledig tid hon verkar ha! Helt otroligt hur hon hinner med att se o göra saker i staden. *Sto pensande se lavora mai? =) *
Jag saknar verkligen Italien och allt vad det innebär... tillbaka snart känns det som, kanske en weekendresa i sensommar / höst...
A Presto!
Hon har bara varit där i ca 2-3 veckor men det strular lite eftersom familjen som förutom en liten 2åring har en helt nyfödd och tydligen inte kände att detta funkade för dem. Hmm... min fråga är ju lite av sorten; det var ju ingen överraskning att de skulle få tillökning, och samtidig är det troligtvis en stor orsak till att de faktiskt skaffade sig en au-pair. Men hon sen började se sig om efter annat funderade de en vända till och kom fram till att det kanske skulle funka ändå - men än är inget bestämt. Så länge för hon iaf bo kvar hos familjen... snällt, LR hur? *sense the sarcasm* Jag har stort medlidande med henne.
Men som sagt, inte utan att man får minnen tillbaka. Åkte ju själv som au-pair till just Italien, ensam utan att ha någon stor organisation i ryggen. Familjen kunde ingen engelska, och själv var jag ju där för att lära mig det italienska språket. Det var inte alls som jag tänkt mig LR som jag hade fått berättat för mig, men jag var envis - våga vägra åka hem lixom =) Dessutom var ju inte internet lika socialt och utbrett på samma sätt som nu, så att hitta andra i min situation var omöjligt. (hade facebook funnits i samma skala då som nu hade jag blivit medlem direkt!) Jag hade varit tacksam för en enda au-pair någonstans i landet, gillar faktiskt tåget i Italien så det hade varit ok för min del att åka runt lite på helgerna när jag var ledig.
Ja, just det jag är avundsjuk på all ledig tid hon verkar ha! Helt otroligt hur hon hinner med att se o göra saker i staden. *Sto pensande se lavora mai? =) *
Jag saknar verkligen Italien och allt vad det innebär... tillbaka snart känns det som, kanske en weekendresa i sensommar / höst...
A Presto!
Kommentarer
Trackback
