pingvinprincipessa

De senaste veckorna har varit jobbigare än vanligt - och än nödvändigt - då är det skönt att ha nära till mitt ljus i mörkret....

Suddig bild, men han var så söt när han satt i vagnen och åkte uppför rulltrappan. Han satt och höll för öronen, tog bort o lyssnade, höll för öronen, tog bort o lyssnade... så höll han på hela den långa vägen upp i Lisebergstornet. Troligen slog det väl lite lock för öronen och allt lät lustigt... Men mycket är nytt och lustigt när man är 1,5år gammal =)


Han tycker det är ungefär lika roligt att åka spårvagn vilket underlättar när man vill ta med honom någonstans där bilen är mindre lämpligt transportmedel o det är för långt att gå.

Extra söt är han nu när han lärt sig säga sitt namn, fasters lille kärleksklimp! =)

A Presto!

Idag är jag ledig så jag ska passa på att hämta Jack tidigare på dagis, för lite 'faster-quality-time' =) *me very happy*

Det blir även tredje gången gillt på dagis för min del vilket får anses väldigt bra då han endast gått en vecka (bortsett från inskolningen, vilket är en självklarhet endast föräldrarna närvarar vid). Första gången sov Jack fortfarande så då blev det att bygga med play-doh och vara kreativ med andra barn... även brollan gick lös på degen och blev en mycket omtyckt favorit av småkillarna. Andra gången var Jack nyvaken så då blev det lite mys och lek med bilar.

Idag tror jag att det blir en promenad direkt efter dagis... vet bara inte ännu vart. Om det kanske blåser aningen för mkt för att gå till parken, LR om jag skulle passa på att handla - men det gjorde jag igår kväll på väg hem efter jobbet, och dessutom inte det roligaste för lilleman - LR ta en promenad t D Vägen för en kalasgod fika och sedan inom biblioteket. Jack älskar att mysa i famnen och läsa böcker nämligen.... Tror han fått den genen av mig *tihi* Nejdå, båda hans föräldrar är oxå aktiva läsare så det är väl bara naturligt.


Det som inte hinns idag finns det alltid tid till imorgon för då ska han vara hos mig hela dagen. Har bytt mitt schema så jag är ledig imorgon och jobbar fredag istället. Hinner fortfarande träna både ikväll och fredag trots detta byte, och samtidigt få mina timmar + umgås med faster älskling. Ja, vad kan jag säga... blir nog en väldigt bra vecka =)

A Presto!

Kanske har du aldrig sett ett spöke, vad vet jag... men kanske har du sett någon bli vit som ett spöke av någon anledning...

Så här söt kan man vara som spöke om man blir brutalt väckt =) Troligtvis ser han ett oxå, av minen att dömma =)



A Presto!

Jack gillar sina böcker... jag har en känsla att han kommer bli en bli en liten bokmal precis som sin faster =) Och för all del, även som båda sina föräldrar =)

En av hans favoriter är helt klart böckerna om Barbapappa och och övriga barbafamiljen... första boken är till och med sönderläst... bokstavligt talat =)



A Presto!

Ja, så lyder rubriken i min lillasysters blogg denna dag... hela hennes inlägg kan man nu läsa här nedan, så även mitt svar som kommentar efter inlägget, för att få en inblick i detta hela. Historien bakom är skrattretande, eftersom det inte är något problem - om man inte självmant väljer att göra det till ett problem. Hon är upprörd och säger att jag 'sårat henne' genom mitt tidigare blogginlägg där jag beskrev min tanke OM jag skulle gifta mig idag, under rådande omständigheter i nuläget. Alltså något som är ur min vildaste fantasi... Något som inte ens är aktuellt på väääääldigt länge - om ens aldrig. Är ju för fan singel, så ni kan ju tänka själva hur jävla långt bort i tiden detta (eventuellt) ligger!!!

Hennes inlägg:
'Trodde inte man kunde vara så här besviken på en familjemedlem. Visst att vi har bråkat,haft våra dispyter och rent ut sagt avskytt varann. Det här är ändå droppen. Nu vet jag hur det känns att vara ledsen. Har inte varit det på riktigt länge, nu kan inte tårarna sluta rinna. Du ska veta en sak, det finns en anledning varför jag väljer att ringa dig sist när de dåliga tankarna tar över. Du fattar ju ingenting ändå.'

Min kommentar, som svar:
'Herregud, det är ju inte ens ett problem... om man nu inte som du väljer att se på saken så. Som sagt, det är ju en frågeställning för si-fi författare... Har ju dessutom förklarat min tankegång, ngt jag måste ha rätt att ha. Betvivlar Stefan blir upprörd för att han inte är inräknad i följet, utan med som hedersgäst.

Du ringer inte mig sist... du ringer mig aldrig. Troligtvis av den enkla anledningen för att jag är den enda som inte trippar runt på tå kring dig, utan säger sanningen - och står för min åsikt.

BTW; du kan inte skriva 'avskytt varann' när det endast är från det ena hållet. Jag har varit arg på dig många gånger, ogillat vad du utsätter dig själv, mig o övriga familjen för... MEN, ALDRIG har jag avskytt dig'

Eftersom jag som sagt inte varit hemma på 2 dagar så har jag inte haft tilfälle att skriva det obligatoriska 'congratulation' som sig bör vid vissa utvalda tillfällen... ni detta fall vore det korrekt i torsdags. Såhär kommer det:

Grattis på födelsedagen - i efterskott =)



A Presto!

This is my true - and biggest - love in life



A Presto!

Idag kommer lillasyster Yster till den stora staden för att hälsa på sina syskon och även såklart lille brorson =) *mehappy*
                                     
A Presto

Mycket händer i mitt liv just nu... i mitt liv, och i det liv som rör hela vår familj... Väldigt jobbigt att vara så långt ifrån alla, hatar det verkligen! My contribution (vad 17 heter det på svenska?!) var att tillbringa nästan 1½ timma i telefon för att lotsa dem rätt till den bästa hjälpen... det var onekligen ett virrvarr...

Kan inte sova, finns ingen chans att komma till ro.. och det är inte utan att jag önskar jag hade någon som låg brevid mig, någon speciell som höll om mig... Någon som lät mig vara orolig och snurra runt i sängen, samtidigt som personen faktiskt *moment 22* fick mig lite lugn(-are) LR åtminstone fick mig att slappna av lite...

Hade inte varit fel...

Har så mycket jag vill säga, men samtidigt vill jag inte blottlägga mig och min familj, främst min lillasyster... *amo la mia sorella piccolina - men är det tillräckligt?*

Något hände i helgen, fortfarande är jag ej helt klar över vad - vet bara konsekvenserna - och min älskade lillasyster ringde mig inte. Ringde mig inte innan det var för sent. Trots att vi gjorde pratade om det förra gången jag var hemma. 'när du mår dåligt så ring mig eller storebror, vilken tid på dygnet det än är. Ring någon innan du gör något som du kommer ångra och som vi alla kommer må dåligt av' Hon ringde inte... känner mig som världens största besvikelse..! Jag är alltså inte besviken på henne, verkligen inte... utan på mig själv. Hur dålig storasyster är man inte, hur kass är man inte i livet när inte ens sin egen lillasyster litar tillräckligt mycket på en för att ringa när hon mår dåligt?! Jag bara undrar... och frågan är om jag ens vill veta svaret på min egen fråga... det gör tillräckligt ont som det gör...

                       

A Presto!

Jag kan flyga, jag är inte rädd... men ibland är föräldrarna extra bra att ha. Älskar verkligen mina för att stöd de ger mig genom allt som händer i mitt liv... *pure love*

                 

                                        
A Presto!

Idag har lillasyster namnsdag;

GRATTIS GRATTIS GRATTIS!

              
                          

Ps: Jag hoppas ni hittar mycket fint på er shoppingdag! =)

*Buona Giornata*

Igår tillbringade jag största delen av dagen tillsammans med min svägerska och lille brorson... Det blev både promenad, en tur till biblioteket, en fika på stan, och middag.... Hela tiden var han supercharmig och lite busig... =) Man kan inte göra annat än älska den lille grabben... Det ska bli så kalaskul att flytta snart så att vi kommer bo i samma stad, då kan vi ses oftare och jag får förhoppningsvis även vara barnvakt =) *faster glad*

Nu ska jag göra en repris på gårdagen och lämna lägenheten här hos Tess o åka hem till de två ovan nämnda. Min svägerska ska även få sin present, eftersom hon fyllde år i lördags men då hade jag ingen möjlighet att åka hit... Jag hoppas på en kalasbra dag! =)

A Presto!

Idag fick jag reda på att vi i familjen blivit avrådda till den sedvanliga - om man önskar - privata minnesstunden i bårhuset... Tydligen är det för sent. Det kan låta kallt, men jag tycker det var väldigt fint & respektfullt sagt av PE (begravnignsentreprenören), han säger det för vår skull, för att bespara våra känslor och bevara våra fina minnen.

Jag hade personligen inte tänkt att närvara vid den stunden - men givetvis på begravningen i kyrkan - eftersom jag känner att jag inte riktigt klarar av det i det läget jag befinner mig i mitt liv, men jag tycker synd om de familjemedlemmar som ville. Som hade detta som sitt sätt att själva kunna få säga 'Hej Då' *jag är ledsen för deras skull*

Imorgon ska jag jobba halvdag (normal arbetsdag för alla andra) och sedan sätta mig i bilen och köra ca 400km enkel väg för att ta mig hem till min familj...

A Presto!

Det gör så ont i hela mig när min lillasyster mår så dåligt och är ledsen så att det räcker och blir över...

Varför är livet så orättvist?! Det är ju inte utan att man undrar ibland!

Lillasyster:
Vi bor så långt ifrån varandra, men jag kommer till dig på torsdag kväll, då ska du få en stor kram och sedan så kommer jag finnas där hos dig hela helgen... alltid något hoppas jag..? *kärlek*

AMORE!

Denna söta lilla (?. Tar upp en hel ruta i bokhyllan!) fick Jack på sin dopdag...



Storasyster har en liknande i rosa och 'Little Princess' - Ska det vara så ska det...

A Presto!

Så här söt är min lillasyster när hon (ärbakfullmensocialändå) sover:


I Will Always Love You!

A Presto!

Jack, han bara ler o ler... ler stort och skrattar... ser ut som en riktig liten spjuver... =) Jag ska vara här under dagen, vara lite lagom social och bara umgås... Han är så söt o go' =)
        

A Presto!

Har inte pratat med min mamma sedan vi fick reda på att min moster hittats död... det är så svårt. Har dock pratat med både min pappa, storebror & lillasyster... Men inte klarat av riktigt att prata med mamma - jag vet att jag är värdelös. 
                             

Men idag så ringde jag... men åh... det är så svårt att vara stark när mamma gråter i telefonen... Att hon befinner sig 50mil bort underlättar ju inte heller situationen, jag kan inte ge henne en kram.
                  

Vi klarade av att prata med varandra i en hel halvtimma och troligtvis ringer hon till mig ikväll. Under denna halvtimma var det väldigt mycket känslor som flödade. Nya uppgifter kommer fram hela tiden, och nu kan man snart sätta ord på hela händelseförloppet den dag min moster hittades. Idag har hennes kropp blivit skickad på obduktion och efter den så får vi förhoppningsvis reda på två saker: Dels aktuell tidpunkt på dygnet för hennes död, samt vilken av 3 möjliga orsaker det var.

Jag måste packa min lägenhet, men jag orkar inte... aldrig gjort det tidigare, men nu önskar jag att jag hade någon av mina nära vänner i denna staden. Som ikväll (innan har jag tyvärr ej tid pga flytten) kom spontant med kaffe och något uppiggande, som bara satt på en stol i köket medans jag själv packade ner mina saker... som pushade mig inför lägenhetsvisningen imorgon. Det är i sådana här stunder man önskar att man bor närmare både familj o vänner...
                    
Uppdatering följer under dagen...

A Presto!