pingvinprincipessa

Blev helt slut efter att jag åt mat förut, dessutom helt uppsvälld och kalasont i magen... så även om det verkligen tog emot så hade jag inget val - var tvungen att ta mig en powernap, trots att klockan var åtta. Ställde givetvis alarm men det behövdes inte, var 'pigg' (som vanligt är allt relativt*L*) innan min powernap var över. Dock tog det mig ca 10minuter att samla tillräckligt med kraft för att ta mig upp ur sängen... när jag väl kommit så långt att jag satt på sängkanten tog det ytterligare 5 minuter innan jag orkade resa mig...

                    What's Happening To Me? 

                              
A Presto!

Shit, jag känner att den där känslan i magen sakta har kommit smygande... IGEN... 
                                         

och jag har verkligen inte tid att åka iväg till sjukhuset inatt.. måste sova, och framför allt så måste jag ju vara hemma imorgon kl 8.30 - och av erfarenhet så vet jag ju att så blir inte alltid fallet när jag åker in till det stället... 

                                   

*Vorrei Dormire*

Snälla, rara, vackra och underbara människor där ute... svält inte er själva.... hellre några extrakilon än detta fruktansvärda öde:



Jag har i min närhet haft 2 tjejkompisar som lidit av diagnosterad anorexia, där en av dem blev tvångsinlagd och den andra manipulerade hela sin omgivning och trots att vi närmsta tjejkompisar gick hem till hennes föräldrar och pratade om det uppenbara problemet så vägrade de att inse faktum. Men iaf till slut, efter många 'om' och 'men' blev hon tvungen att gå på regelbundna kontroller (där hon fuskade). Och nu för tiden finns det två andra tjejer i min närhet som jag är lite orolig för... men jag håller ögon o öron öppna för alla varningssignaler som jag så väl har lärt mig att känna igen genom åren. Att totalt svälta sig, stoppa fingrarna i halsen osv löser inga problem långsiktigt... det är inget fel i att be om hjälp när man mår dåligt, det är alltid många - fler än man tror - som verkligen bryr sig om just ditt öde! Att tex gå i terapi, prata med en psykolog är inget att skämmas för! Synd att så många verkar tro det...  I själva verket anser jag att många fler människor skulle prova på det, skulle säkert underlätta mångas vardag.

Det är inte alltid siffrorna på vågens om avgör vår hälsa, den brukar man kunna känna ändå, så: väg er inte för ofta - om alls - och väg inte maten, ät tills ni er behagligt mätta. Det mår kroppen bäst av. 

                              

Och för att slippa alla normalt smala människor klaga på mig o mitt inlägg, så vill jag endast samtidigt passa på att säga: detta inlägg är inget agg emot smala tjejer, jag har uppfattat alla debatter där ute att ni minsann kan må precis lika dåligt som de som är överviktiga - utan ett desperat ord till alla som bokstavligt svälter sig själva/stoppar fingrarna i halsen osv.

*Mangia quando hai fame*

Nu är klockan 02.00 och svar ja.... tanken har slagit mig; kanske borde jag ta och försöka få lite sömn i denna febriga kropp?

Jobbigt att ligga horisontel (hhmm... hur ligger man annars? *L*) när man inte får någon luft ner i lungorna.... andnöd Allan

*Buona Notte?*

There are sooo many things on my mind... to many to be honest... the questions is now just how to move on.... the solution right now is to take one step at the time...

There is this feeling in my stomache, a feeling that never really goes away... and I desperately need it to go away, otherwise I don't know how to survive... it is just to much.

The crazy thing is that no one else but me can make a change in my life. Sure everyone can try to help, have a look out for solution, but no one - no one - but me can take the final decision and really make a change regarding everything...

*Who Lives Will See*

Call me selfish, but I really want something for me, just me....

Only one thing, is that really to much to ask for? I wouldn't think so....

I just want to be genuin happy!

*Best Wishes For Me*